Trolljägarna vid
Rysslands gräns

All krigföring bygger på vilseledning.
Sun Tzu i Om krigskonsten, omkring 500 före vår tideräkning

Informationsdimma

RIGA I en anonym vit byggnad vid en vägkorsning i Riga går frontlinjen i ett nytt slags krig. Det förs under TV-nyheterna och på bloggar, genom Twitter och i tidningen framför dig vid frukostbordet.
Vapnen är halvsanningar, konspirationsteorier och fabricerade nyheter.
Och du är måltavlan.
– Ryssland skapar just nu en alternativ berättelse om verkligheten, en informationsdimma för att få människor förvirrade, säger Jānis Sārts, direktör på StratCom, Natos centrum för strategisk kommunikation.
StratCom har huserat på adressen Kalnciema 11b sedan 2014. Här arbetar 26 personer i tre våningsplan över jord. Under mark finns ett lägesrum och utrustning för att samverka direkt med Natohögkvarteret i Bryssel eller någon av de nio medlemsstaterna.

Inom ett par månader kan de även koppla upp sig mot Myndigheten för samhällsskydd och beredskap på Kungsholmen i Stockholm. Sveriges ansökan ska behandlas på StratComs nästa styrelsemöte 12 maj och sedan är det fritt fram för regeringen att fatta beslut om medlemskap.

”Nazister i Kiev”

I mitten av januari exploderade nyheten att en 13-årig flicka med ryskt ursprung blivit gruppvåldtagen av flera ”araber” i Berlin. Rysk statsmedia rapporterade fasansfulla detaljer i det som kom att kallas ”Lisa”-fallet och påstod även att tysk polis försökte tysta ner det hela.
Som bevis hade ryska medier en film där förövarna intervjuades och den 26 januari lyfte Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov händelsen i ett tal.

Men historien var en bluff. Filmen visade sig vara från 2009 och flickan hade sovit hos en kompis. Ändå fortsatte rapporteringen.
– Rysk propaganda utnyttjar svagheter i samhället. Flyktingfrågan är en verklig fråga, det finns legitima diskussioner. Tyskland är ledande i frågan om sanktioner mot Ryssland efter annekteringen av Krim, därför ligger det i Rysslands intresse att försvaga Tyskland och skapa politik instabilitet, säger Jānis Sārts.
”Lisa”-fallet påminner om de fabricerade nyheter som spreds i samband med Rysslands invasion av Ukraina i februari och mars 2014.
De handlade om att oppositionen i Kiev var nazister och att ryskspråkiga i Ukraina hotades av folkmord. Det skapade just den ”informationsdimma” som Jānis Sārts talar om där ingen riktigt vet vem man ska tro på.
Och i skydd av den vilseledande debatten kunde ryska elittrupper i lugn och ro ockupera hela Krim-halvön. Uppdraget slutfört.

Journalistik som vapen

I mars 2014 fick Galina Timchenko sparken som chefredaktör för Lenta.ru, Rysslands största nättidning med 20 miljoner unika besökare per månad. Hon ersattes av en Putinlojal ny redaktör och en stor del av journalisterna lämnade i protest mot censuren.
Men Galina Timchenko gav sig inte. Tillsammans med 16 medarbetare, deras familjer, barn, hundar och katter flyttade hon till Lettland och startade den ryskspråkiga nättidningen Meduza.
– I dag har vi fyra miljoner unika besökare och 25 anställda här i Riga, säger Ivan Kolpakov, tidningens chefredaktör, och två tredjedelar av läsarna finns i Ryssland.

Redaktionen ser sig inte som oppositionella utan som oberoende. De vill göra bra journalistik, både nyheter och grävande om politik och samhälle. Men det är svårt i Moskva i dag.
– Vi har ingen normal mediemarknad i Ryssland, den största spelaren är staten, säger Ivan Kolpakov.
I december 2013 beslutade Vladimir Putin att organisera om propagandan. Statliga nyhetsbyrån Ria Novosti och radiokanalen Rysslands röst slogs ihop till Sputnik News och ingår i dag i koncernen Russia Today med över tusen anställa.
Dessutom finns TV-kanalen RT.com som når i princip hela världen. Sputnik News försökte sig en tid på att publicera nyheter även på svenska men verksamheten har lagts ner.
Samtidigt har trycket på inhemsk rysk media hårdnat betydligt. Galina Timchenko är långt ifrån det enda offret. Och de kvarvarande oberoende röstarna kan tystas vilken dag som helst.
Ivan Kolpakov ser ändå ljust på framtiden. Tidningen har både läsare och annonsörer och växer snabbt, särskilt bland yngre. Samtidigt längtar han hem till Ryssland.
– Vi kallar oss ”expats”, vi flyttade inte hit för att vi ville utan för att omständigheterna krävde det, säger han.

En armé av alver

Ett ”troll” är en person i exempelvis kommentarsfält eller sociala medier som bara är ute efter att förstöra och vrida diskussioner åt ett visst håll. Ofta med fejkade konton.

Den ryska så kallade trollarmén har sitt högkvarter i en grå byggnad på Savusjkingatan 55 i S:t Petetsburg där ett okänt antal troll arbetar på provision.
Armén har egentligen inget att göra med sagans troll. Ordet kommer från engelskans ”trolling” vilket är en fiskemetod där man låter lina och bete släpa efter en båt. När fisken hugger halar man in på samma sätt som när nättrollen provocerar i gång diskussioner på internet.
Jānis Sārts skiljer på olika slags troll som har olika metoder. Ett ”bikinitroll” är exempelvis en ung kvinna, vanligen med lite kläder på profilbilden, som får i gång diskussioner genom att ifrågasätta äldre män. Ett aggressivt troll kan polarisera, andra kan välja att ständigt upprepa vissa fakta eller bara ställa passivt-aggressiva frågor utan att bry sig om svaret.
En lösning som StratCom gärna pratar om är så kallade ”Elf armies”, att möta troll med alver.

Det handlar enkelt uttryckt om digitalt självförsvar, att sprida kunskap om hur man bemöter trollen så att människor får verktyg att själva organisera sig till motstånd. Det måste komma underifrån och bygga på engagemang, annars fungerar det inte.
Men konkret handlar det om att ta tillbaka sociala medier och diskussionsforum från trollen genom att stödja varandra och samarbeta.

Rök och speglar

StratCom har kallats både propagandacentral och spioncentral i rysk media. Det passar väl in i berättelsen om hur Nato är aggressiva och omringar Ryssland. Men det är fantasier.
– Antingen har de hundratals hemliga experter, eller så är det bara vad det ser ut att vara, säger Mike Collier, journalist och chef för den engelskspråkiga delen av lettiska public service.

Namnet till trots är StratCom inte en del av Natos kommandostruktur och verksamheten påminner främst om en avancerad tankesmedja eller institution på ett universitet. Det Sverige kan vinna på att gå med är kunskap om hur andra länder arbetar och att slippa själva uppfinna hjulet.
Mike Collier påpekar att organisationen är ganska ny.
– När det startade frågade jag vad de menade med strategisk kommunikation. Att kommunicera strategiskt, blev svaret, säger han.
StratCom kommer att behöva bli både bättre och snabbare.
Varför agerar då Ryssland som det gör?
I grunden handlar det om gammaldags realpolitik, säkerhet ses som ett nollsummespel. Om Väst blir starkare är Ryssland svagare, och tvärtom. Men det finns även starka drag av nostalgi, en sorg över att ha förlorat ett imperium. Och stolthet över att återigen få global respekt.

För Vladimir Putin och klicken av oligarker runt honom handlar det även om att bevara sin position i den djupt korrupta hackordning som är rysk inrikespolitik. De behöver ett yttre hot för att folket ska stå ut med sämre ekonomisk standard och en miserabel vardag.
Den viktigaste publiken när ryska staten spänner musklerna finns i Ryssland.

På jakt

Enligt ryskt militärt tänkande pågår ett ständigt informationskrig oavsett om det är fred, kris eller krig. Hur bemöter man då detta?
Jānis Sārts svar är att det beror på. Propaganda kan inte mötas av motpropaganda, men den kan inte heller få stå oemotsagd.
Rysslands strategi är att underminera det system av värderingar som finns i väst och skapa osäkerhet och handlingsförlamning som under ockupationen av Krim.

Det övertygar kanske inte men det skapar känslor och flyttar debatten.
Deras budskap är ungefär ”Vi kanske inte säger hela sanningen, men det gör ingen annan heller.” och de försöker presentera sig som andra sidan av ett mynt med två sidor och peka på att sanningen ligger mittemellan.
Men det gör den inte. Och detta är ett av journalistikens stora problem. Vi är helt enkelt ovana att hantera folk som skamlöst ljuger, i synnerhet när denna någon är en stat.
Vårt enda möjliga svar är att stå upp för precis de värden som är under attack och värna pressfrihet och korrekt information från myndigheter.
För det första handlar måste människor bli mer källkritiska, särskilt på sociala medier, och det gäller alla.
För det andra måste politiker och journalister lära sig hur denna typ av propaganda fungerar. I dag är alla medier hårt pressade och det kan vara lockande att bara vidarebefordra nyheter utan att kolla fakta en extra gång.
Och för det tredje ska man akta sig för att gå i fällan att svara på allt. Att debattera med troll är meningslöst, det slutar bara med att diskussionen hamnar på deras planhalva.

Ur djupaste fred

Ett närliggande exempel är den svenska och finska Nato-debatten. Ryssland har hittills mest drivit med Sveriges försvar som i den Youtube-film för ett par år sedan som hånade ”enveckasförsvaret” och att dåvarande försvarsminister Karin Enström är kvinna.

Men på senare tid har tonläget skärpts och i en intervju i DN nyligen talade utrikesminister Sergej Lavrov rakt ut om olika otrevliga konsekvenser vid ett Natomedlemskap.
Frågor som värdlandsavtalet med Nato och svenskt medlemskap i StratCom har även fått en ny inrikespolitisk laddning. Antagligen kommer samma sak att hända med kommande militära övningar och svensk försvarspolitik över huvud taget.
Fler länder vill vara med och bestämma över Sveriges försvarspolitik.
Det är inget ”nytt kallt krig” men en förändrad verklighet vi måste lära oss leva med.
En kall fred.